”Nu ska det bli ett tennisproffs” – dags att välja gymnasieutbildning
Förbundsdirektör Maria Hildefors skriver ännu en krönika. Denna gång om det stora, men inte livsavgörande, gymnasievalet. Ett val för hela familjen…eller?
Tvärt emot vad många tonårsföräldrar upplever så lyssnar faktiskt era barn på er. I alla fall när det kommer till riktigt viktiga beslut och livsval. Som att vaccinera sig mot TBE, köpa en försäkring eller välja program på gymnasiet.
Ungdomarna litar på att ni vet vad ni pratar om när det kommer till studie- och yrkesvägledning. Ni har ju själva gått gymnasiet och har kanske till och med fått ett hyggligt liv efter det. Trots att det ju uppenbarligen var ett tag sedan och trots att ni ofta säger att ni själva gick fel program i relation till vad ni faktiskt jobbar med. De vet ju att ni vill dem väl och ni verkar så säkra på vad som är bäst. För medan de själva är lite vilsna om sin egen framtid, vilket de flesta 15 åringar är nu för tiden, när man inte längre ärver sin fars yrke, verkar förvånansvärt många föräldrar veta exakt vad de vill för sina barns yrkesval. Inte sällan är det något som de själva en gång valde, borde ha valt eller i alla fall något med stor social acceptans i det samhällslager de själva tillhör. Och det får gärna vara något värt att berätta om på arbetsplatsen, på Facebook eller på festen under etiketten ”mitt framgångsrika barn”. Sådant som vi ofta egentligen själva har så svårt att stå ut med hos andra.
Hör och häpna, men bland är det faktiskt föräldrarna, direkt eller indirekt, som gör gymnasievalet åt sina barn. Jag vet för i mitt jobb hör jag om sådana ungdomar rätt vad det är. De är ofta lite olyckliga och omotiverade men vill inte vara olydiga. De vill inte göra mamma och pappa besvikna, så de anpassar sig efter föräldrarnas förslag. De ska bli läkare eller ingenjörer för det är internationellt gångbara jobb med hög status som alltid är bra att ha, som släkten accepterar, som mamma inte fick chansen att gå, som gör pappa stolt. De ska bli jurister eller revisorer och läsa på de äldsta universiteten, för det är så härlig stämning där, och storasyrran gick där och se hur bra det gick för henne, och mamma också trots att hon nu är väldigt stressad, och som gör dig rik. I alla fall på pengar. Eller de ska bli fordonsmekaniker eller barnskötare för det är riktiga jobb, som morsan har, som duger åt pojken, och som i alla fall är bättre än livets hårda skola, som man själv har gått. När man hoppade av den offentliga.
För den som lämnar gymnasieskolan med en examen de närmaste åren väntar en otrolig arbetsmarknad inom många yrkesområden. Det saknas lärare, sjuksköterskor, industriarbetare, kockar och rörmontörer. Många av dem får fria arbeten, höga löner och mycket uppskattning. Tänk ändå vad det hinner hända grejer på sådär 20-30 år. Det som var din dröm om framtiden kanske inte ger de bästa framtidsutsikterna för ditt barn?
För det är ju det du mest av allt vill ändå. Ha ett lyckligt barn i ett arbete hen själv har valt. Så, slå dig fri från socialt reproducerande mönster, normer och ideal och stötta ditt barn att bli så mycket hen kan i det yrke hen själv har valt! Då har du något att skryta om på festen, nämligen dig själv.
På Kunskapsförbundets webbplatser använder vi cookies för att ge dig bästa upplevelsen. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.Stäng och godkännIntegritetspolicy